daniella

Jag fattar inte varför jag skulle förtjäna att hamna här, i denna äckliga svakka som jag konstant försöker ta mig ur men hela tiden ska där komma något eller någon som lossar greppen jag har och gör att jag faller tillbaka. Jag saknar mig själv, den Daniella som jag är stolt över att vara, den Daniella som jämnt skämtar och springer runt med ett leende på läpparna och kan vifta av problem från sig själv som ingenting. Men istället är jag nu den tråkiga Daniella, den som påverkas av så lite som inte ens är lönt att hänga upp sig på, jag beter mig verkligen inte som vanligt, snäser av personer som inte är värda det.
Jag försöker, jag gör verkligen det och det är de som gör de så jobbigt när personer hela tiden ska klandra mig på hur jag beter mig, på vad jag gör och inte gör.
Skulle någon fråga hur det är så skulle svaret vara enkelt, det är inte bra och jag mår inte bra, men skulle dom sen fråga vad som är fel, är svaret inte lika enkelt, det är allt och inget, det är inget som hänt men det är allt i min omgivning tillsammans.
Till och med fotbollen har blivit drabbad, det jag älskar mest och som alltid har fått mig att glömma, det gör inte det nu, jag blir bara sur och irriterad på att allt går dåligt.
Sen såklart finns det dagar då allt går galant och jag känner att jag står säkert men dom är få och jag längtar tillbaka till då alla mina dagar var så.
Jag känner mig jättelöjlig när jag skriver detta men det är tyvärr såhär det är och jag blickar jämnt på min vägg samt känner på min högra skuldra för att påminnas av att aldrig ge upp utan kämpa på hur svårt det än är.