I don't know where i am

Tagit igenom mig två dagar av denna veckan och det känns än så länge förjävligt. Vill inte gå till skolan, vill inte träffa människor, känner mig pressad och intryckt i ett hörn som jag inte kan ta mig ur.
Vill bara att klockan ska gå snabbare och hoppa över dagarna så man kan drömma bort sig på nätterna till den verklighet man vill va i.
Allt är en tragedi och jag känner mig allmänt dålig och undrar om jag kommer ta mig igenom detta utan att bryta ihop totalt, nu känns det inte så i alla fall.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0