daniella

fortsätter på nummer två 


...min käre pappa!

Kent Gösta Karlsson!
också kallad; pappa, farsan
Jo, var ska jag börja han är världens godaste människa, alltid glad mycket sällan sur/arg.
När jag var liten så bodde i ett hus utanför marieholm (reslöv) och när jag och ralle åkte till honom var det han jag la i soffan med eller sprang upp till mitt i natten efter vi sett en läskig film på tv, jag var helt enkelt pappas flicka. Men det försvann nog med åren eller det låter lite fel, det var så att han skaffa tjej och då blev allt inte samma sak längre, det fanns inte den tiden med mig som det fanns tidigare, jag kände mig bortstött, just för vi var så närma varandra. 
Det var mig han tog i sin famn och dansa till alla hans dansbandslåtar, vi gjorde maten tillsammans, köpte godis varje fredag när vi var där och massa annat. Det var lixsom kul att komma till han, för man kände sig speciell, och det var inte så att ralle inte fick vara med utan han ville inte, ni vet hur killar är, han satt hellre på rummet och spela datorspel eller något annat.
När jag t.ex. ser på filmen "The last song" så tänker jag på hur det skulle vara utan han, fruktansvärt!
Han ser lixsom på mig direkt, det räcker med en blick så vet han att något är fel och frågar som vanligt vad det är, och alltid är det inte så enkelt att säga allt men ändå veta att han bryr sig är riktigt skönt.
Han är den som kan göra mig glad när jag är ledsen, jag älskar han riktigt mycket, obeskrivligt!